konfettikrig

Nog för att jag har försörjt mig som cyklist men FAN vad läskigt det är att cykla i en ny stad, speciellt när det är en storstad. Efter en långfrukost bestämde jag mig för att alltså ge mig ut på second handjakt. Skrev in adressen till Humana i telefonen och började cykla dit pilen pekade. Själva hittandet gick bra, insåg att det låg precis brevdiv det Myrorna jag redan hittat. Mindre bra gick väl själva cyklandet. Att cykla på smala bilvägar gör mig stressad. Att ha en egen cykelfil vid rödlysen gör mig superstressad. Att inte veta om jag bör cykla på vägen eller trottoaren får mig att vilja dö. Från och med nu tänker jag ta en och samma väg varje gång jag cykla till stan, den där det står CYKELBANA klart och tydligt.

Peace.

Bland det bästa med att plugga måste ju ändå vara dessa lediga måndagar som dyker upp lite då och då. Gick som vanligt upp vid åtta, lyssnade på morgonpasset och åt frukost under täcket. På agendan i övrigt står att läsa kompendiet om journalistikens kön, researcha om ojämställdheten inom klubbscenen, springa på second handjakt och packa inför hemresan imorgon. Ser ut att bli en bra dag med andra ord. Och den klarblåa himlen gör ju inte saken sämre. Lev väl.

Peace.

Gråter floder till Systrar i jeans, som jag gör varje gång jag ser den filmen, dricker vin i min ensamhet och funderar på om jag kanske borde börja laga mat snart med tanke på att jag får besök inom den närmsta framtiden. Oj, nu ringer telefonen och jag fick plötsligt otroligt bråttom.

Peace.

Efter en bra och mycket inspirerande dag i skolan toppar jag denna fredag med glass till kvällsmat, ett glas vin och Skavlan med finaste Laleh på tv. Bara fint med mig alltså.

Salta. Alltså inte maten utan vägar och trottoarer. Det kommer typ tre snöflingor och det ligger sant överallt. På trottoarerna, där jag är van att det ligger snö och is, ligger inget annat än ett lager salt. Från början trodde jag att det var snö, men icke. Funderar på om de är så rädda för snö att saltar i förebyggande syfte. Men jag klagar inte.

Peace.

Jappjapp, idag har jag bott här i två veckor. Och jag trivs fortfarande. Dock måste jag säga att två veckor här känns mer än dubbelt så långa som hemma. Kanske för jag inte går efter samma precisa schema här. Jag inser plötsligt hur beroende jag var av tiden hemma. Jag levde efter klockan. Och alltid efter, inte före. Med ett heltidsarbete med start klockan sju varje morgon fanns det inte mycket plats för utsvävningar. Inte i min värld i alla fall. Jag blev extremt stressad om jag visste att jag inte skulle kunna gå och lägga mig i tid. Jag räknade minuter hit och dit och saknade flera timmar varje dag.

Nu däremot känns det som jag har all tid i världen. Ibland lite för mycket tid. Kanske för jag inte förvaltar den som jag bör, det vill säga till plugg, men jag anser mig själv ha goda själ för att slippa ibland. Jag anser det viktigare att bekanta mig med den nya staden och människorna i den. Men nu jävlar ska jag nog läsa lite om Habermas' teorier. I alla fall i en halvtimme tills Tankesmedjan börjar. Dock räknar jag nog det som plugg också. Om inte annat som inspirationskälla och det är viktigt fick jag lära mig idag.

Peace.

Nejmen, här sitter ju jag och inbillar mig att jag pluggar bara för att kompendiet ligger framför mig på skrivbordet. Om sådär en fem minuter tänkte jag nog ge upp för dagen och förflytta mig till sängen för att lyssna på Tankesmedjan istället. Känner mig så otroligt duktig efter min och Annelis långpromenad. Måste ha blivit minst två timmar. Men jävlar vilka fina ställen vi hittade. Måste också ta mig till grannen, aka Hemköp, och hämta ut ett paket. Är dock inte lika kul som det låter, det innehåller två böcker. Kanske ska passa på att ta ett varv och kolla om de har några kul kort-datum-varor.

Peace.

Jag hatar att ha bh på mig och kommer oftats på det när jag tittar på tv, vilket leder till att jag får panik, sliter av mig den och kastar iväg den så långt det går. Ett ovant öga kan ofta finna detta konstigt. Men lugn bara lugn, jag är faktiskt nästan helt normal.

Alltför ofta kommer jag på mig själv med att gå runt halvnaken. Jag tycker inte om att ha byxor på mig, okej?! Känns extra opassande när folks pojkvänner är på besök. Ber om ursäkt.

Farligt god mat.

Promenad till skolan.

Laga god lunch.

Det är dagar som dessa jag helst skulle vilja vara hemma i Västerås och ligga i soffan och klaga på hur dåligt jag mår och få mat lagad och en klapp på huvudet. Gårdagen började med vin i min ensamhet innan jag våldgästade sambo med vän för ännu mera vin. Tog oss några hus bort till ett inrökt kök, drack alldeles för många kanelshots och skriver härmed Fireball till listan över shots jag aldrig mer kommer dricka. Tiden gick och plötsligt var jag ännu en gång inne på Babel och dansade som aldrig förr. Att jag sedan toppade kvällen med att svimma tycker jag vi stryker ett strecka över. Och det är där dagens tillstånd kommer in. Absolut hela dagen har jag spenderat i sängen åt att skaka, kallsvettas, må illa och bara tycka otroligt synd om mig själv. När jag äntligen lyckades klära ut och ta mig till affären för att handla något att äta var det med alldeles för svaga ben och ett ständigt svartnande för ögonen. Med det insåg jag också att jag var tvungen att ställa in kvällens äventyr och köpte mig istället TVÅ semlor som jag nu hade tänkt trycka i mig, varvat med lite kaffe, samtidigt som jag önskar att jag befann mig i Göteborg och p3guld. Eller hemma i soffan i Västerås.

Peace.

Som fattig student (som jag tycker om att leka, egentligen är jag svinrik men det säger jag inte till någon HE-HE) känner jag att detta med prioriteringar är otroligt viktigt. Så spontanköp - bort, såvida det inte är ett superfynd från Stadsmissionens halv-priset-på-allt-rea, planerade prioriteringsköp - in. Efter att ha köpt allt viktigt pluggmaterial som fina pennor och block med bra känsla och ett skissblock för pluggpauser och givetvis skisspennor, har jag för tillfället bara två saker på min inköpslista. För det första känner jag ett enormt behov av valfri underdel att klippa i. Jag har klippabstinens och har inte tagit med mig mitt plagg-att-klippa-i-lager. Dåligt gjort. Det andra jag verkligen verkligen behöver är en axelremsväska lagom stor att rymma block, pennor, kalender, telefon, nycklar och kanske någon smörgås, eller varför inte en chokladbit? Fast stopp ett tag. Ju mer jag tänker på saken kanske jag vill ha en fin liten ryggsäck. Kanske en i mocka? Åh, med fransar! Ska se vad de har att erbjuda mig nera på Stadsmissionen. Imorgon är jag ledig och ska spendera HELA dagen där. Lev väl.

Peace.

Trost att jag som sagt bara bott här en vecka plus en dag har jag lagt märke till ett antal saker malmöbor verkar vara totalt galna i. Men först måste jag bara fråga om malmöbor ska skrivas med stort eller litet M? Har funderat på det i vad som känns som evigheter nu. Tur att jag började plugga igen. Men i alla fall.

1. Malmöbor överlag verkar vara galna i trafiken och speciellt i att tuta. Innan det ens hunnit bli grönt slänger de sig på tutan och tycker att man borde gasa iväg. Malmös busschaufförer i synnerhet kör som jag vet inte vad. Varje gång jag kliver på är det med livets som insats. I en besynnerlig fart slingrar de sig fram genom de smala gatorna med bilar parkerade på båda sidor. Plötsligt har någon stannat mitt i vägen för att lasta av varor till någon av alla restauranger, men det stoppar inte bussen. Den SKA förbi och fort ska det gå. Gasen i botten och sicksack och snudda vid alla parkerade bilar.

2. Vart, och när, jag är går möter jag löpare på löpare. Folk springer hit och dit och ger mig bara mer och mer ångest. Speciellt då alla är så otroligt seriösa. Supersnygga löparkläder och de kör intervaller och jag vet inte vad. Måste ändå erkänna att jag blir lite inspirerad. Dock tror jag att jag börjar på bakgatorna för att inte bli omspörtad.

3. Lådcyklar. ÖVERALLT. I varenda cykelställ står minst en, mer eller mindre hel, lådcykel. Varje dag ser jag någon cykla runt där med sin gigantiska cykel. Varför har jag ingen aning om, det är otroligt sällan det finns någon eller något i dessa lådor/korgar/hus/vaddetnuheter. På Blocket finns de också i en ofantlig mängd. Otroligt intressant spaning.

Det var nog allt jag kom på för tillfället. Återkommer med vidare spaningar om vad malmöbor dyrkar av hela sitt hjärta.

Peace.

Idag fyller Evelina, the Malmöedition, hela en vecka. Hipphipphurra vrålar ni nu alla i kör och jag tackar och bockar. Det har varit en såndär vecka man inte riktigt vet om den har rusat iväg eller varit evighetslång. När jag tänker efter har jag gjort sinnessjukt mycket saker. Mer än jag vanligtvis gör på en månad. Men ändå har det funnits stunder då jag legat i sängen och stirrat på en tom vägg i evigheter och funderat på att börja läsa kompendiet vi ska läsa men inte funnit tillräckligt med ro för att göra det. Hur som helst har en vecka i alla fall gått. Och fler ska det bli.

Peace.

Nej, jag kom aldrig iväg igår och köpte någon cykel. Jag fastnade framför radion och datorn och i telefonen och till slut framför tvn med mina sambos. Fram mot kvällen lyckades jag ändå ta mig till Coop för att köpa lite mat. Det bästa med att bo granna med affären är att man alltid kan köpa kort-datum-varor som får bli kvällens middag. I alla fall, efter att ha irrat omkring som en tok efter vaggodisken gav jag upp och försökte hitta någon spännande varma koppen istället. I mitt intensiva letande blir jag avbrutan av en man som tydligen står och glor på mig.

Man: Jag känner igen dig.

Jag: Nej, det gör du nog inte.

M: Du är inte härifrån eller?

J: Nej precis. Flyttade hit för en vecka sedan. (Ler ett hej-då-leende och börjar leta varma koppen igen.)

M: Ehmääähhh jahaaa. Men vad lyssnar du på för musik då?

J: JADU lita blandat. Knarkar Devendra Banhart och dansar till elektroniskt. (Ler ett hej-då-leende och börjar leta varma koppen igen.)

M: Jaha där ser man. Jag också. Elektroniskt alltså. Vart brukar du gå då?

J: Ja som jag sa har jag bara bott här en vecka så har inte hunnit gå ut så mycket. (Ler ett hej-då-leende och börjar leta varma koppen igen.)

M: Jahaaa... Vad ska du göra sen då?

J: Eeeeh. Äta middag med mina sambos. (Ler ett hej-då-leende och börjar leta varma koppen igen.)

M: (Glor ner i min korg som enbart innehåller vegetarisk ärtsoppa och någon kort-datum-soppa jag tänkt micra till kvällen.) Tänkte om du kanske ville hitta på något. Om du nyss flyttat hit och så. Vi kunde snacka musik.

J: Eeeeh. Jag tror jag klarar mig. Har rätt mycket att packa upp... Och så har jag jävligt många kompisar som bor här och så... SÅATTEEH. (Ler ett hej-då-leende och börjar leta varma koppen igen.)

M: Jaha. Okej. Jamen då kanske vi ses en annan gång...

J: Ja vi kanske springer på varandra vid varma koppen-hyllan. HE HE HE.

M: Aaa. Mmm. Eller ute för...

J: HEJ DÅ. 

Sen sprang jag och gämde mig vid toapappret. Okej, det är trevligt med folk som pratar. Jag vill inte vara någon tråkig prata-inte-med-mig-människa. MEN jag kan inte låta bli att hata alldeles för gamla män som raggar på Coop fast jag står där och uppenbart lider. Ses aldrig mer äckliga människa.

Peace.

Igår sa jag hej då till mamma och pappa. Jag hatar att säga hej då. Jag kan inte säga hej då och försöker därför undvika det så mycket som möjligt. Jag lider av extrem separationsångest. Jag gick runt med två tofsar runt fotleden i två år för jag vägrade kasta dem i Malaysia fast de var trasiga. Mina väskor och fickor är överfyllda av saker jag bara inte kan göra mig av med eftersom de kommer bli så ensamma och övergivna då. Jag vill inte göra någon (något) ledsen. Därför var några timmars smågråtande trots allt ganska milt för att vara mig. Känner mig nöjd.

Och idag var det dags att använda hjärnan för första gången på vad som känns som evigheter. Gick förvånansvärt bra. Hittade buss, skola, klassrum, toalett och caféteria alldeles för snabbt och låtsades därför ha otroligt viktiga saker för mig i min telefon i ungefär fyrtiofem minuter. Väl inne i klassrummet blev jag nervös av tystnaden och svarade på de flesta frågor. Så nu vet hela klassen att jag flyttade till Malmö för jag hört att det ska vara mysigt, att jag hyr ett rum, att jag tänkt bli journalist när jag blir stor, att jag använder både facebook och twitter och säkert något mer jag redan glömt. Justfan, jag måste kila och köpa en cykel. 

Peace.

Fick en storebror-ser-dig-känsla när jag loggade in och såg att jag fått en kommentar från någon på Tele2 angående mitt teknikhat. Läskigt.

Tro det eller ej, men vi klarade det. Vi lyckades ta oss fram hela vägen till Malmö. Vi lyckades ta oss till IKEA både en och två genger. Vi lyckades hitta fantastisk god thaimat. Och W och Sofia lyckades ta sig härifrån. Så nu ligger jag här på min otroligt osköna lyftmadrass och blickar ut över mitt rum som är lite för stort för att vara så tomt. Funderar på att klä på mig lite kläder och ge mig ut i det underbara vädret och försöka hitta till stadens centrum. Kanske måste köpa ett par nya solglasögon först eftersom mina inte kommer förrän i eftermiddag om mamma och pappa ens fick med sig dem. Ja, det är väl så underbart mitt liv är just nu. Helt fab.

Peace.

Iiiiiih. Idag är det dags. Japp. Om bara en liten stund sitter jag i bilen på väg mot min nya stad. Mitt nya liv. Om bara några timmar är jag framme och blickar ut över det som kommer vara mitt hem de närmsta månaderna. Men först ska vi lyckas ta oss ner. W bakom ratten, jag bredvid med kartan i högsta hugg och Sofia där bak som underhållare. Om tre timmars orolig sömn är den bästa grunden för kartläseri får vi se. Jag känner mig redo i alla fall. Redo och förväntansfull. Hörs från Malmö.

Peace.

Okej. Jag insåg till slut att min telefon inte skulle börja fungera under gårdagen. En dag försenad kan ju vara okej tänkte jag. Den kommer förmodligen hoppa igång någon gång under dagen idag. FINE. Vänta, vänta, vänta. Hämta posten för att underlätta väntandet. Få ett brev från Tele2. Öppna. "Hej ditt sim var felaktigt blablabla kunde inte aktiveras blablabla här har du ett nytt blablabla." Perfekt tänkte jag och bröt loss det från pappret. ENBART för att inse att det är ett vanligt jävla sim-kort som inte får plats i min finafina iphone. Ringer Tele2. Får psykiska sammanbrott efter två minuters runtklickande. JAG VILL JU BARA HA EN MÄNNISKA ATT SKRIKA PÅ. Skriver ett arg mail. Hittar ingen mailadress. Blir hänvisad till en jävla chatt som är för upptagen för att prata med mig. JAG VILL INTE CHATTA! Åh herregud vad jag hatar teknik. Vårt har är ömsesidigt.

Peace.

Klart som FAN jag ska vakna upp och känna mig sjuk samma dag som jag ska packa ihop hela mitt liv. Mitt huvud sprängs, min kropp fryser ihjäl, mina ben vägrar bära mig och varenda muskel gör ont. MENMEN jag väntar på att teet och fruktsalladen ska kicka igång mig. Och på att min telefon ska kicka igång. Kanske skulle slå på stort och göra pannkakor. Men först ska jag krypa till medicinskåpet och mata mig själv med ipren.

Peace.

Åh, jag känner verkligen att detta kommer bli en så finfin dag. Ställde klockan på fem i åtta, snoozade till åtta, kokade mitt kaffe (dubbel mängd bara för att jag har all tid i världen att ta påtår), stekte två ägg och grävde ner mig under mina täcken igen. Nu halvligger jag här i min säng och lyssnar på Morgonpasset och småfnissar åt min lillasyster som stressar runt för att hinna med bussen. Själv hade jag snart tänkt ta mig lite påtår, njuta av morgonstunden och börja packa ihop lite kläder för att sedan ta mig ner på stan och springa lite ärenden. Men först ska jag nog skriva en lista över mina ärenden i min alldeles egna listbok som jag fick i lördags. Superduperfin och jag kan fortfarande inte låta bli att le mig tårögd när jag tänker på hur underbara vänner jag har. Påtår var det ja.

Peace.

Jag lever. Trots ett smärre sammanbrott igår. Men jag måste erkänna att just det sammanbrottet har jag väntat på ett tag nu. Det skulle kännas konstigt om jag flydde från mitt liv utan att känna den minsta ångest. Jag som får ångest av allt. Men just nu kunde det inte kännas bättre. Och imorgon hoppas jag på att min nya telefon ska vakna till liv.

Peace.

Sitter i min säng, lyssnar på Filip och Fredriks senaste pod, blickar ut över mitt rum och fundera på vilka av alla dessa prylar som ska få följa med mig ner till min nya stad. Ska nog lägga den funderingen på is fram tills söndag eftermiddag. Kanske kväll, kom på att jag nog kommer vara bakis. Tills dess tänker jag fortsätta ignorera det faktum att jag snart flyttar. Och med det menar jag inte att jag har ångrat mig. Jag tror fortfarande på att ett miljöombyte är det bästa för mig just nu. Jag tror fortfarande att min vår i Malmö kommer bli underbar. Men det går inte att komma ifrån att det är ett bra liv jag lämnar också. Det är underbara människor och en slags trygghet jag byggt upp under flera år. Men samma trygghet har gjort mig rastlös. Jag måste ha något nytt för att sluta fucka upp allt bra jag redan har.

Peace.

Japp, nu var den äntligen här. Dagen jag längtat efter, omän med skräckblandad förtjusning, i en EVIGHET. Jag tog en extra varm och lång dusch, kokade extra mycket kaffe och har tiggt skjuts för att hinna sitta under mitt täcke och dricka mitt kaffe i lugn och ro. Att det här också är sista dagen med given struktur väljer jag att inte tänka på. Jag är tillräckligt stark för att lägga strukturen åt sidan nu. Åh den här dagen kommer bli så fin!

Peace.

Det är intressat det där, att människor som varit en nära genom i stort sett hela livet plötsligt bara utan ett ord är borta. Väljer att kliva åt sidan. Vet inte om jag tycker det är så tråkigt egentligen. Mest bara ett konstaterande.

Imorgon kommer bli en så fin dag att jag knappt kan vänta. Känner mig som ett barn dagen innan julafton. Det kommer vara disco och frukost och muffins och öl och champagne. Och finkläder, herregud, FINKLÄDER! Ja ni hör ju. Morgondagen kommer bli fabulös.

Peace.

Nej, min tröja behagade tydligen inte dyka upp idag. Men imorgon, imorgon måste den komma. Någon tatuering blev det inte heller. Kände att jag behövde lite mer betänketid så sköt upp det på framtiden. Däremot fick jag, eller kanske mer W, för mig att köpa en ny telefon. Närmare bestämt en iphone. Nu ligger den här bredvid mig och bara väntar på att användas. Men den får nog vänta lite till. Måste nog förbereda mig mentalt först. Det gör jag bästa med glass. 

Peace.

Det finns så många saker jag väntar på just nu. En av dem är min superlurviga tröja som borde anlända idag eller imorgon. Hoppas hoppas hoppas. Jag längtar efter sovmorgon och vinkvällar. Långa morgonpromenader och pluggnätter i kafferus. Jag längtar efter äventyr och självförverkligande. Att lära mig något och känna att jag är på väg. Jag vet inte var, men någonstans. Men först vill jag bara ha min tröja.

Peace.

Jag längtar efter en nystart. Jag vet vad jag vill och jag tror jag kan lyckas. Bara jag ser till att göra det. Allt jag behöver är ett startskott som tar mig ur dessa banor. Startskottet kommer närmare och närmare och jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden ser jag mig själv begå mitt livs misstag. Andra stunden ser jag mig själv bli hel och stark och komma dit jag vill. Jag väljer att tro på det sista. Om inte annat är jag ju ändå ett misstag närmare att lyckas.

Peace.

I fredags vaknade jag av att jag var så otroligt nervös. På vägen till jobbet satt jag och studsade på mitt säte och höll andan för att inte råka skratta högt. Det var en såndär dag då allt är rosa och fluffigt och glittrigt och fint. En sändär dag man inte vill ska ta slut. En såndär dag som jag saknat något så oerhört. Jag älskar de där dagarna.

Peace.