konfettikrig

• Boende natt 1 och 2
• Flyg Malaysia - Thailand
• Växla pengar
• Packa
• Ladda mp3n med musik
• Fixa väskan så den sitter rätt
• Städa rummet
• Dricka vin
• Hitta hörlurar
• Skotta? NEJ!
• Städa hela huset

Ja. Då var man redo då. Allt är förprickat. Förutom skottningen då. Den hoppar jag äver och överlämnar åt någon snäll husvakt. Bilen mot Arlanda anländer om cirkus en timme. Tills dess tänkte jag njuta lite i soffan. Och hoppas att jag har koll på allt. Hoppas att allt kanske är nedpackat trots allt. Ännu en gång. BYE SVERIGE!

Peace.

Ja. Då var dagen här. Dagen då vi lämnar landet för ett tag. Känns fortfarande inte som det blir av. Som om vi inte ska åka. Trevlig kväll/natt med das girls fick avsluta mig vistelse i Sverige. Vin lite här och där. Duken som badade i salt badar nu istället i handfatet. Borde bli bra om den ligger där tills imorgon. BYE SVERIGE.

Peace.

Insåg även att jag kanske borde packa. Trots allt så åker jag imorgon. Äh. Jag hinner nog det i natt eller imorgon. Curlingen står på i fyra rum så jag ska kunna vandra runt i huset i brist på annat och ändå inte missa en enda sten. Det kallar jag besatthet.

Peace.

Kunde det ha varit mer spännande? NEJ! Jag låg och höll på och dö med mig själv. Jag är kär i hela jävla curlinglaget! Och i Sebastian i herrlaget. Herregud! Hela mitt liv handlar verkligen om OS. Men fan vilken skön seger det var! Ja, jag räknar mig själv till laget eftersom jag måste vara deras största fan. Längtar till och med till eftersändningen så jag kan se matchen igen. Ett gott skratt fick man ju också. Hur i helvete är Canadas tvåa skapt egentligen? Inte som en normal människa i alla fall. Jag tycker synd om hennes vänsterknä. Men inte just nu. Nu njuter jag av morgonkaffe i min ensamhet och funderar över vad som är så jävla viktigt att Josefin måste väcka mig med två sms och till sist ett samtal. Vafan! Lite respekt åt en curlingfantast tack!

Peace.

Jag älskar att plåga mig själv alldeles för mycket. Musiken som spelas borde ha raderats. Men den är kvar och jag kan inte sluta lyssna på den. HA HA!

Peace.

Jag har spenderat dagen åt att snappa upp kommentarer från min ömma fader. En utomstående person måste tro att vår familj är totalt missanpassad. "Men Lina! Du börjar ju nästan se lite tjock ut!" Mamma är inte så dum hon heller. "Du måste ju passa på att äta upp dig lite så du har lite att ta av när du är borta. Jag tänker om du skulle bli magsjuk eller så." Vilken familj man har.

Peace.

Plötsligt blev jag akut jättehes. Som en blixt från klar himmel. Att jag sitter och desperatskriker till The Story kan ju såklart vara en bidragande orsak. Mitt nya intresse kommer förstöra min röst totalt. Men vad fan ska man göra?

Peace.

Öva på engelskan! Det är knappt jag tror det själv men jag komponerade nyss ett helt mail på engelska! Nu tänkte jag hoppas att svaret är på svenska så jag kanske förstår något.

Peace.

Av någon anledning har jag gått och fått tillbaka magsåret. Det är inte bara frid och fröjd att styra upp en resa! Det gör så ont. Ändå plågar jag mig själv med svart kaffe och färskpressad juice till frukost. Inte det bästa kanske men FAN vad gott det är. Boende natt 1 och 2 CHECK. Flyg Malaysia - Thailand CHECK. Snart kanske magsåret kan försvinna.

Peace.

Mitt i frossan sitter jag och försöker återskapar sommarens festivalnätter i huvudet. Vampire Weekend sprakar på lite för hög volym för mina provisoriska högtalare och jag kan nästan känna sommarnattens regn mot bara ben. Att det regnade den kvällen men det gjorde liksom inget. Solen tittade fram då och då. Jag tycker mig höra publiken sjunga med i den alldeles för passande raden "Look outside at the raincoats coming say OH!"
Jag tänkte att jag skulle avgöra vilket album jag gillar mest. Vampire Weekend eller Contra. Hur mycket jag än försöker kommer festivalens totala känsla av lycka alltid avspelas i det förstnämnda. Vem vet. Blir det ännu en sommar med festival och vampyrer kanske Contra också får en ärlig chans. Just nu vill jag bara drömma mig tillbaka.

Peace.

Ta vara på dagen! Klockan är 08.28 och jag har redan varit vaken i över en timme. Vem sa att bara för att man är arbetslös så måste man sova hela förmiddagen? Nej, kaffet är klart så nu ska jag lägga mig i sängen och läsa tidningen. Jag tror jag håller på att bli gammal.

Peace.

Ibland, ganska ofta, får jag för mig att rensa telefonboken. Börja med att ta bort alla de jag aldrig mer vill ha något med att göra. De jag skulle vilja radera ur mitt liv helt. På riktigt. När de är borta skulle jag ta bort alla dem jag lovat mig själv att aldrig mer höra av mig till. De som aldrig mer kommer få ett sms eller ett samtal. För att eliminera risken att råka få iväg något under nattens senare timmar när man känner sig lite extra ensam. Men varje gång jag tänker tanken ångrar jag mig i sista sekund. Jag behåller dem allihop. Ifallatt.

Peace.

Sju dagar. En vecka. Spännande. Ibland älskar jag bara att vara överdrivet arg. Överreagera på allt. Men i snöstorm finns det inget över i ordet överreagera. Jag bara reagerar. Med all rätt.

Peace.

Jahapp. Då har man testa på arbetslösheten i en vecka då. Det firade jag med den värsta natten på evigheter. Somnade runt två någonstans när de bytte från curlingen till hockey. Vaknade cirkus två timmar senare och såg slutet av matchen/eftersnacket. Kallsvettningar blandat med frossa toppat med en förfärlig huvudvärk gjorde det omöjligt att somna om. Inte för att det gjorde mig så mycket. Damernas curling började ju och det var en spännande match må jag säga. Runt sjusnåret när mamma och pappa hade kilat till jobbet förflyttade jag mig in till deras säng i hopp om att lyckas somna. Misslyckades. Förmiddagen har jag alltså spenderat åt att försöka sova utan vidare resultat. Därav är det alltså ett lik som nu väntar på att Hannah ska anlända och ta mig till solariet. Det går inte att leva såhär.

Peace.

Kommer hem. Möts av en lillasyster som skrattar fram att hon spydde på väg hem från skolan/jobbet/dagiset/praktiken. Kul säger jag och kastar mig över handspriten. Överväger även att ta ett glas whisky. Ska tydligen hjälpa enligt Ida. Eller hennes pappa snarare. Själv spyr hon bara mer av det. HA! Nej, magsjuka är inte min grej.

Peace.

Varje gång jag tänker att jag ska återfinna något typ av kreativitet tar jag med mig kameran och går samma runda ut på landet. Varje gång inser jag att denna runda inte gör mig kreativ. Ändå fortsätter jag. Samma jävla runda! Det är ju samma träd, samma buskar och samma stenar som står kvar. Varje gång tänker jag att den här vägen är ju fin men NEJ! Den blir fortfarande inte bra på bild. Jag måste hitta en ny väg.

Peace.

Bli superinsatt i ALLA tävlingar i OS. Mitt livs huvudsyfte just nu är att slaviskt följa OS. I skrivande stund sitter jag och svär för mig själv eftersom jag inte hittar någon vettig tablå. Alla säger ju för fan olika saker! När i helvete är damernas curling? Det är det enda jag vill veta just nu. JAG FÅR INGEN KLARHET I MITT LIV! Är det så förjävligt att Danmark - Sverige bara visas på SVT Play? Jag spyr. Stackars mig.

Peace.

Arbetslöshet är nog inte min grej i alla fall. Däremot är puckelpist min nya favoritsport. Erkänner att jag finner dessa män otroligt sexiga. Måste vara något med kläderna och det solbrända käkpartiet. HITTA PÅ NÅGOT MED MIG!

Peace.

Jag vaknade imorse av att mamma kom in i rummet. Det brukar betyda att jag har försovit mig och måste skynda upp till jobbet. Av ren vana tänder jag lampan som ett tecken på att jag faktiskt är vaken. Jag hör mamma säga att jag inte behöver gå upp så jag stannar i sängen. Någora timmar senare vaknar jag av den tända lampan och får den där jag-har-försovit-mig-paniken. Först då kommer jag ihåg. Jag är ju arbetslös. HA! Så istället har jag drömt konstiga drömmar och drickit kaffe hela morgonen. Om en timme har de lunch. Jag har nog inte riktigt insett än att jag inte ingår på jobbet längre. Jag behöver inte leva efter deras tiden.
Dangen tänkte jag nog spendera åt att laga symaskinen, vandra i snön och inte så mycket mer. Får ju inte göra allt på samma gång. Då har jag inget att göra resterande tolv dagar.

OCH GRATTIS HANNAH! Snart har du det förbannade kortet och kan ta bilen hit så vi kan fördriva tiden tillsammans.

Peace.

Och mår förvånandsvärt bra. Knappt sugen på mina bakiscravings ens. Måste ha varit tack vare mitt lilla kvällsmål. Kommer hem. Märker att det ligger någon i min säng. Går till nästa säng. Bunkrar upp med läsk, chips, ostbågar och godis. Sen blev det OS-invigning för hela slanten. Även om jag inte vaknade i min egen säng blev jag glad över att det var i mitt hus och inte i Munktorp. Te, en dubbelsäng och en skön man höll verkligen på att lura med mig. Ibland blir jag lite rädd för mig själv.

Peace.

Börja dricka alldeles för tidigt! Tror bussen går mot staden tio i åtta. Vad skulle jag göra ensam i två timmar? Lösningen fick bli att knäppa första cidern aningen för tidigt. Restmat och cider ENSAM en fredag. Och träningsvärken blir bara värre och värre. Stackars mig.

Peace.

Skratta åt bloggar! Nu när jag faktiskt har tid och orkar tänkte jag att jag skulle se till att läsa lite bloggar. När jag tittat runt lite kan jag inte låta bli att vika mig av garv. Det är bara så skrattretan att så fort en känd person går och dör, då var den allas favorit. Helt plötsligt var Alexander McQueen allas favortidesigner. Hur kom det sig? Sedan när har ALLA fjortonåriga tjejer som "modebloggar" stenkoll på designers? Det roligaste är att man ser mönstret i allas sörjande inlägg. Man ser vilka som har tagit all info från löpet. Vilka som tog det från någon större blogg. Man ser var de har kopierat bilderna på "favoritplaggen" ifrån och vems favoritplagg det är egentligen. Dags att fortsätta skratta. Krampen i magen börjar lägga sig.

Peace.

Längdskidor! Dagen till ära ska jag och fröken Josefin äntligen få inviga skidspåren efter år av väntan/längtan. Underbar start på det nya livet. Dock saknar jag redan lite av det gamla. HA!

Peace.

Ja. Då har man varit arbetslös i två timmar. Ett antal timmar kvar tills jag kommer göra något vettigt igen. På bussen hem fick jag möjlighet att klura lite på vad jag ska fylla dessa timmar med. Läsa. Träna. Gå. Laga mat. Sy. Övningsköra. Shoppa. Mobba folk som jobbar. Hänga på fb. Packa. Städa. Fika. Rensa garderoben. Mm. Men de första timmarna imorgon måste jag nog ändå spendera på FÖREDETTA jobbet. Halsduken blev kvar där och kortet in låg i väskan tydligen. Abstinens.

Peace.

På lunchen fick jag smaka någon typ av creme fraiche med smak av getost, honung och någon annan ost. DET VAR DET ÄCKLIGASTE JAG ÄTIT. Den lade sig som ett lager mjöl på tungan och smakade bara så försärligt äckligt. Resten av dagen spenderade jag med dödsångest och gjorde OTALIGA försök att få bort den gräsliga smaken. Ett tag hade jag tydligen lyckats men nu JÄVLAR kom den tillbaka! Den otroligt äckliga smaken som vägrar försvinna ur mitt liv. JÄVLA OST!

Peace.

ÅH jag är så elak men jag KAN inte låta bli att vika mig av garv åt de elöverkänsliga på outsiders. Jag förstår att ingen skulle vilja leva de gräsliga liv de lever frivilligt, men den som inte tvekar på dessa otroligt speciella människor vågar ju bara inte erkänna det. Jag kan inte släppa tanken på att det skulle sitta i psyket, men varför skulle det göra det? Varför skulle man inte kunna vara allergisk mot el? MEN KAN HON SLUTA RAPA! Nej jag vet inte vad jag ska tro så jag fortsätter skratta i ovisshet istället.

Peace.

Tänk att det ska behöva ta hela helgen att bli återupplivad. Det är ju lite onödigt. Girls night out är farligare än man kan tro. Jag undrar fortfarande när under kvällen jag sträckte ryggen. I väntan på att Josefin ska sluta jobba funderar jag på att rota fram längdskidorna. Ett års talan kanske blir verklighet i alla fall. Vi får se.

Peace.

ÅH jag ska bara få en spontan hostattack och hosta upp mina lungor. Men sen ska jag kila ut till grillen. Farsgubben är ju värre än eskimåerna han. Klart han ska grilla i en meter snö. Körv och veggoburgare står på menyn. Nej jag tror banne mig jag fick en släng lunginflammation. Inget som lite alkohol och bubbel inte kan bota inte. Vuxenglögg får det dock bli tills imorgon.

Peace.

Kladdkakan (KLADDKAKA! Hur längesen var inte det?) står i ugnen. Klar om tre minuter PRICK! Åh jag är så stolt att jag kom på tanken att väcka bakgenerna till liv igen. I pluggandets tider slängde man ju ihop en kladdis var tionde minut. NU RINGER DET! Mmmm. I min famn håller jag en PERFEKT kladdkaka. Då menar jag perfekt. Tricket är att ha lite för hög värme. Då skyddas kladdigheten av ett knaprigt lager. Denna avnjutes till dagens skrika-mig-hes-låt: If I were a boy. Låt mig bara njuta en sekund.

Peace.

Fick nyss ett ganska chockerande besked. Farmor och farfar skriver kontrakt på en lägenhet i stan imorgon. IMORGON! Det har alltid varit sagt att när F&F flyttar ska vi ta över huset. Men NU!? Jag är inte redo att flytta. Jag har ju för fan sett framför mig hur vi firar jul här hela familjen. Jul i Irsta. Knoddar överallt. På sommaren ska vi leka indian i skogen. Som vi gjorde när vi var små liksom. Jag hade ju tänkt visa alla fantastiska stenar i skogen. Den som va det fina båten och den fula som jag alltid fick ha. Den som alla blev avundsjuka på i alla fall eftersom jag alltid hade lite mer fantasi än alla andra. Jag ville ju förbjuda dem att klätta upp på den höga stenen. Den man alltid klättrade upp på i alla fall. Jag skulle ju visa var den stora granen en gång stod och var Bobbo är begravd. Måste vi gräva upp honom nu eller!?
Visst skulle det vara skönt att bo närmare stan. Kunna cykla istället för att lägga en förmögenhet på buss. Men var fan ska jag möta Ida när vi ska ut och gå? Dagiset hamnar så otroligt långt bort helt plötsligt. Och hur fan ska jag ta mig till alla spontana träffar i Irsta? Filmkvällarna. Spelkvällarna. Soppkvällarna. Hur ska det gå till? Och Kajsa då. Vi har ju alltid bott på samma gata. Bara kunnat springa över om det var något. Och hur ska jag kunna städa med Josefin varje söndag då? Vadå? Måste jag helt plötsligt ta bussen TILL Irsta för att göra något nu?
Nej. Konstigt säger han. Konstigt.

Peace.