konfettikrig

Död åt denna dag! Att jag var tvungen att sitta på golvet och sminka mig för att benen inte orkade bära får tala för denna dag. Dags att skaffa lite inspiration inför halloween bonanza som efter lång längtan äger rum imorgon. Kan inte bli annat än spännande. Det börjar bli hög tid att klippa och klistra med klänningen. Lapptäcke i mitt hjärta. Jag ser fram emot att färga håret rött. Mindra fram emot att tvätta ur det. Vänta, jag ska bara lyssna på när pappa skryter om sin fantastiska rödvinsås.

Peace.

Cat Power utan bas. Inte lika bra som med. Min rygg gör så ont att jag vill gråta. Huvudet går inte att hålla upp länge till. Vänsterarmen har varit bortdomnad någon timme nu. Mamma säger att det kommer från ryggen. Det låter rimligt. Jag har kramp i magen. Den viker sig dubbelt och jag kan inte gå rakt längre. Åh vad jag längtar till jobbet imorgon.

Peace.

Det finns inget man kan blir så besviken på som människor. Vädret går inte att strya. Djur lever ett eget liv. En tv är gjord för att gå sönder. Någonstans trodde jag att människan hade kommit längre, men tydligen inte. Man spenderar ett liv åt att hela tiden bli påmind om att man inte duger. Att man inte får vara som man är. Exempel ett utspelade sig i måndags och kännd inte lika illa just nu efter exempel två men i alla fall. Jag och Linnéa kommer in på myrorna. Någon knackar mig på axeln. Jag vänder mig om och möts av den argaste kärring jag sett i hela mitt liv. Med bestämd röst vräker hon ur sig "Ska du ha femtio kronor så du kan köpa dig lite kläder?!" I chock stammar jag fram ett "Eeeh... nej tack..." Kärringen tittar på mig med en så arg blick att jag helst ville dö. Hon vänder sig om och går. Jag och Linnéa blir stående ett tag i chock. Finns det alltså människor som har ett så obetydligt liv att de måste lägga sig i och klanka ner på andra? Vad gör det henne att jag går runt i strumpbyxor och klänning? Blir hon störd av mina så kallade horiga kläder? Jag har fått nog av kommentarer som denna. Det spelar ingen roll om det är kärringar på stan, kompisar, kompisars mammor, folk på jobbet eller vem fan som helst. Det enda jag vill är att folk ska sluta lägga sig i och sköta sitt eget istället för att hela tiden påpeka vad jag väljer att ha på mig och göra.
Exempel två upplevde jag idag när jag gick på stan. Jag var inne på hm och skulle prova en tröja. Kö till provrummen så jag ställer mig framför en spegel och börjar klä av mig jackan och tjocktröjan. Bakom mig hör jag någon säga något i stil med "Kolla, en såndär överdrivet smal som tror att hon är skitsnygg." Jag vänder mig om och ser ett gäng på tre ganska kraftiga tjejer. En av tjejerna tittar på mig som om jag just hade strypt en katt samtidigt som det hänger grönt slem ur min mun. Hatet lös som en varningslampa. Hennes kompisar inser situationen och börjar ropa på henne att de ska gå nu. SARA! SARA! SARA! De går och jag fortsätter prova min tröja. Ett tag senare kommer jag till en annan avdelning. De tre tjejerna är där. Kompisarna får syn på mig och börjar kalla på sin kompis igen. "Sara, vi ska gå nu." "Kom nu Sara." "Sara, kom så går vi." Jag blev nästan rädd att hon var farlig på riktigt och skulle hoppa på mig. Det gjorde hon inte. Hennes kompisar tog med henne och gick. Sara.
Jag förstår inte. De förstår inte. Ingen förstår. Varför tror alla dessa människor att de har rätt att påpeka något om mig? Något om alla? Här har vi ännu ett lysande exempel på att det är heeeelt okej att påpeka hur smal någon är. Hade det varit tvärtom, jag som sa "Kolla, en såndär tjock tjej!" hade jag varit dömd till döden. Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att säga en sån sak. Problemet är bara att det är helt okej att trycka upp i ansiktet på någon hur smal den är. Det är inte okej. Det har aldrig varit okej och kommer aldrig att bli.
Jag får se vad veckan mer har att bjuda på. Hittills ska jag skaffa vettiga kläder och gå upp i vikt. Noterat.

War.

Söndagens tidsomställning gav mig tid över att avsluta operation Pimp My Boots. Jag överväger att direkt inleda nästa projekt; Pimp My Dress. Får se hur det går. I detta ögonblick har jag ingen dress att pimpa med det ska nog lösa sig. Jag har även försökt lösa den eviga gåtan, Är jag avundsjuk på alla dessa äckligt kära människor. Jag kom inte fram till något svar. Ibland önskar jag att jag ägde en lögndetektor. Inte för att se om andra ljuger utan för att klura ut vad jag själv vill. Jag blir tokig. Jag är så bra på att ljuga att jag inte för en sekund kan se skillnaden själv. År efter år i lögn har satt sina spår. Att ljuga är vardag och jag vet inte om det själv. Eller är jag ärlig hela tiden? Jag vet inte. Därför låter jag det vara och önskar mig en lögndetektor i julklapp.

Peace.

Jag har en förmåga att blir jättedyster vissa dagar. Eller det kan röra sig om enstaka stunder. Det här är en sådan stund. Jag vill helst av allt bara krypa ner under täcket och aldrig mer komma upp. Aldrig. Jag ska slänga igen dörren till mitt rum och döda världens alla öron med Imperiet. Bara för att.

Peace.

Facebook vägrar låt mig ladde upp bilder så det fick bli här så länge. Fredagen bjöd på after work. Det var en spännande kväll måste jag säga. Totalt ovetande om varför kom mina systrar och hämtade mig men det var nog lika bra. Jag och Linnéa likte modeller på toan men vette tusan hur bra vi lyckades. Närmare tjugotalet bilder men majoriteten ovisbara. De raderar vi ur minnet. Men spännande var det.

Peace.

Rummet är snart fullbordat. Dylan sitter nu uppe på väggen och jag måste säga att det känns ganska bra. Jag vet, det är flammigt men gudarna ska veta att guldfärg inte är det lättaste att måla med. Jag gjorde i alla fall ett gott försök. Mina ögon går i kors. Jag vill sova. After work på agendan imorgon. Spännande. Tävling med fint pris. dags att dö för natten.

Peace.

Hett samtalsämna: Var det rätt av Jan Helin att publicera Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet? Jag har nog kommit fram till att det kan vara värt ett försök. Vi har i flera år nu försökt ignorera SD. Ingen vill föra debatt med dem och de lever som i ett eget land som ingen vill ha något att göra med. Problemet är ju bara att dumma jävlar som inte har alla hästar i hagen går på Sverigedemokraternas prat om det fina Sverige. Vem fan vill inte ha en bättra skola? Vem fan vill inte minska arbetslösheten? Har folk missat deras groteska människosyn eller är de bara dumma i huvudet?
Vi har alltså testat att trycka undan dem och blunda. Det har inte fungerat. Stödet har ökat. Människor verkar dras till det tysta och förbjudna. Kan vara därför. Så vad sägs om att lägga korten på bordet och visa vad de verkligen står för? Som vi kunde läsa är inte Jimmie Åkesson världens bästa på att kontrollera fakta innan han uttalar sig. Underlag verkar inte rymmas i hans värld. Jag hoppas och tror att i alla fall någon kan ha hajat till lite och bytt uppfattning om SD. De som inte bytt uppfattning kräver nog andra metoder för att inse idiotin.
Sen har vi ju baksidan. Är det rätt att sprida texter kan inte står för? Är det rätt att sprida dessa åsikter? Nja. Och det finns ju en baksida till. De kommer antagligen tappa en del röster men vinner och stärker nog en del andra. Folk är missnöjda med de stora partierna. SD ger ett alternativ. Jag hoppas bara att folk inte är så lättlurade.

Peace.

Skulle inte datorn vara lånad hade jag nog slagit sönder den nu. Det tog på riktigt minst en timme att byta header. Jag dör. Hur kan en sida vara så otroligt seg? Så blev det fel men som vanligt strejkar jag mot mig själv. Att jag aldrig lär mig att det ändå bara är jag som drabbas. Som nu. Jag borde tvätta bort sminket och sova. Istället sitter jag kvar här. I mitt huvud hör jag saker som "HAHA! Nu ska jag allt sitta uppe länge!" Men varför? Jag vill ju sova och vara pigg imorgon. Nej då. Jag ska vara rebellisk mot mig själv och sitta kvar här. Jag blir inte klok på min hjärna! Jag blir inte klok på något. Är det dåligt?

Peace.

Jag får panik och vill banka huvudet i väggen när jag kommer på mig själv med att tänka bra tankar om dig. Jag blir arg när jag glömmer hur ont det har gjort. Jag vill döda dig när jag ändå tänker att jag kan förlåta. Jag vill inte förlåta.

Peace.

Ja det blev kalas i förrgår. Därav har jag idag ont i hela kroppen. Verkligen ont. I halsen också. Antingen har jag blivit sjuk eller så har jag kliat sönder den i sömnen. Ont gör det i alla fall. Lördagen behöver inte detaljbeskrivas förutom en viss liten händelse som inträffade i sista sekund. Elli var snäll och mötte mig med cyklenl när jag kom vinglande från bussen. Eftersom jag på mig hade världens tightaste klänning (det kan nog de flesta som jag fick byta kläder med intyga) var jag tvungenatt sitta med benen åt samma håll på pakethållaren. Det gick bra hela vägen, tills vi kom hem igen. Elli svänger upp på tomten och vipps så ligger i på varandra, med en cykel emellan, i busken. Och inte nog med det, med oss i fallet tar vi även postlådan som faller ner på gatan. Vi måste ha spenderat minst fem minuter åt att ligga i busken och skratta. Efter det spenderade vi säkert tio åt att skratta ännu mer åt att postlådan ramlade ner. Posten som låg i hade spridit sig lite fint på gatan så vi passade på att ta in den. Och postlådan.

Peace.

Efter en dag på jobbet är man ganska slut i huvudet på vägen hem. Att dessutom ha fyra timmars utbildning gör en ännu mer slut. I dessa stunder är det alltid roande att studera fjortisar på bussen hem.

Fjortisar: BLABLABLA... (halvskriker ut några repliker ur någon Sagan om...... film jag kommer inte ihåg vilken)
Kille längre bak: Fjortisar...............
Fjortisar: MEEEEHH! (Upphetsningen över uppmärksamheten skriker som aldrig förr.) Vi är inte fjortisar. Alltså seriöst. Vi är inte fjortisar. På riktigt.
Kille längre bak: Fjoooooooortistar.
Fjortisar: MEEEEHH! Seriöst vi är inte fjortisar. Vi är töntar! HI HI HI! Seriöst vi är töntar. Faktiskt.

Sen fick jag ont i huvudet av alla pipande röster så jag skruvade upp musiken istället.

Peace.

Vänta jag ska bara få hjärtklappning. Sen ska jag få lite panik och ångest. Sen ska jag bara inte kunna andas och sen ska jag vilja dö. Sen ska jag bara önska något annat samtidigt som jag spyr. Sen ska jag bara bli lite yr och vänta sen ska jag bara vilja slå någon och sen ska jag dö.

Peace.

Jag sitter ännu en gång helt ensam på jobbet. Från andra sidan hör jag radion spraka. Det är svart överallt utom just vid mig. Var är alla? Har jag missat något? Sa de något i fredags, då jag inte var här, om att vi var lediga idag? Kan det vara så att det är röd dag idag? Jag kollade i kalendern och insåg att så inte är fallet. Men var fan är alla då? Är det meningen att jag ska vara helt ensam på jobbet idag? Nu kom en till. Han var inte heller här i fredags. Sablar, nu kom chefen. Okej, då är jag nog inte ledig trots allt. Helvete.

Peace.

En gång hade jag platinablont hår och 80-talslugg. Det var en fin tid.

Peace.

Färgen må vara missvisande. Men jag älskar mitt nya rum.

Peace.

Empos sketna bärbara är ute ur bilden. I skrivande stund sitter jag framför en sprillans widescreen. Den är större än min tv. Dock är den inte min. Helt. Men det glömmer jag för tillfället och inbillar mig att jag kommer dela säng med en gigantisk dator för resten av mitt liv. Nu har jag bara några funderingar. 1 Hur fan får man bort det sjukt irriterande klick-ljudet som låter hela tiden när man klickar på grejer? 2 Hur fan får man bort den jävla föräldrakontrollen som dyker upp hela tiden? Sedan när blev Vings hemsida farlig för barn? 3 Jag vill inte översätta min facebook till svenska så hur fan får jag bort rutan med den frågan? 4 Hur fan ska jag komma åt alla bilder, alla taxter, ALLT på den andra datorn? The City är mitt liv.

Peace

Övertygelsen om att jag drabbats av magsjuka lever kvar. Den som i lördags gav mig en käftsmäll är fortfarande oidentifierad. Jag vill ligga i min säng och bara spy. Jag är villig att döda för den lyxen. Döda eller bli dödad. Jag väljer det första. Men först ska jag sitta här i mina fula, snobbiga kläder och se glad ut.

Peace.

Okej jag måste erkänna att jag fick en chock när jag loggade in på min egna blogg. Jag hade totalt glömt att jag spenderade söndagen åt att änrda lite design. Det var spännande. Jag väntar med iver på att Linnéa ska anlända. Vi har en hel lördagskväll att gå igenom.

Peace.

Jag trodde på riktigt att jag skulle dö igår. För första gången i år lyckades jag hålla mig vaken till röstningen var klar i Idol. Efter att de första tre (fråga mig inte vilka de var, det kommer jag inte ens ihåg) hade stått där framme brister jag ut i skratt och säger följande: "Fatta pinsamt om den andra hade trott att det var hon som gick vidare!" Familjen instämmer och vi skrattar lite gott åt tanken ett tag. Jag fortsätter "Jag sitter bara och väntar på att det ska hända i något program snart. Jag menar, någon gång måste det ju hända." Familjen fortsätter att instämma. Sekunden senare händer det. Mitt hjärta måste på riktigt ha stannat i någon minut. Det var det pinsammaste jag sett i hela mitt liv. Hon trodde på fullaste allvar att det var hon som hade gått vidare. Hon småhoppar lite och utstrålar "Aaaah jag kan inte fatta att jag gick vidare!" Hon kastar sig runt Jihdes hans och hänger där ett tag. När hon är på väg att sätta sig vid de som gått vidare på riktigt säger han något i stil med "Camilla, den vägen. Det var Karolina som gick vidare." Då trillar poletten ner. Hon ser ut som ett enda stort frågetecken ett tag innan hon inser att hon gjort bort sig inför hela svenska folket. Jag befann mig i chock och ville helst dö å hennes vägnar.

Peace.

Okej. Alla har vi någon gång besökt en handikapptoa. Alltså har vi alla nog reagerat på en speciell sak där. Toapappret. Vem fan kom på att pappret ska placeras en meter från toan? Hur tänkte de? Ska inte en handikapptoa vara utrustad för just handikappade? Jag håller för i helvete på att ramla av toastolen varje gång jag ska sträcka mig efter pappret! I framtiden ska jag nog undvika dessa toaletter. Jag blir bara irriterad.

Peace.