konfettikrig

Det räcker med att en sak vänds upp och ned så kommer allt tillbaka. Det behöver inte ens vändas helt, bara gå lite snett och inte vara helt rätt. Kudden är dränkt i mascara och jag funderar på var jag ska börja ta tag i livet. De säger att det som varit varit och att det ska lämnas där men jag vet inte hur man lämnar saker. 

 

Jag minns varenda tanke och känsla och ångest och panik. För varje nytt kapitel i mitt liv har jag tänkt börja om med nya vita blad. Men det går inte att skriva om vissa delar. Jag måste fan bara lära mig sluta bläddra tillbaka varje gång det blåser upp till storm. 

 

Men jag vet också att det går över. Hur skulle det inte kunna gå över när det finns folk som stannar tills tårarna torkat. Folk som pillar i ens hår sådär som farmor brukar. Folk som får en att skratta sådär på riktigt trots allt.