konfettikrig

Jag vet, jag skulle sluta tänka, men det finns en tanke som äter upp mig och jag måste bara få den ur mig. Jag gör ju ändå aldrig som jag lovar mig själv att göra så varför börja nu liksom.

 

Det är den där väntan. Den dödar mig. Den kommer döda oss. Jag väntar och väntar och det är som jag hör hur klockan tickar och snart kommer bomben explodera. Hela dagarna, hela nätterna. När jag är själv eller med dig. När du håller min hand eller pussar min panna. Då väntar jag, jag väntar hela tiden.

 

Och jag hatar mig själv för att jag väntar. Det är så otroligt dumt av mig. Jag vet att jag inte borde vänta. Men jag vet ju att det kommer komma. Det gör det alltid. Så jag fortsätter ligga sömnlös på din arm och vänta. 

 

Jag väntar på att du ska se mig i ögonen och säga att det här inte är någon bra ide. Du och jag. Jag väntar på att du ska gå och jag får gråta mig till sömns varje natt. För någon gång måste du ju tröttna. Varje dag med dig är en dag närmare alla dagar utan dig.