konfettikrig

I den bubbla jag levt i den senaste veckan finns bara autopilot. Jag vaknar på morgonen, dricker mitt kaffe under täcket, går till skolan någon gång i ungefär lagom tid, kopplar någonstans på vägen på ett leende som känns lagom naturligt, tar mig igenom dagen, stannar kvar så länge som möjligt och svarar automatiskt bra när någon frågar hur det är. 

 

Jag är så himla glad att kunna gå till skolan och göra roliga saker och umgås med så jävla bra människor som får en att tänka på annat och till och med skratta inifrån och ut fast allt är upp och ned. Så snart är det dags att koppla på autopilot igen och låta Sundsvalls bästa människor bedöva min ångest.