konfettikrig

Ibland funderar jag över vad fan jag håller på med. Lämnar ut mig på ett jävla internet som vem som helst kan läsa men hatar alla som läser. Vill inte att någon ska veta men skriver ändå. Känner mig tvungen att lämna en lägesrapport. Visa att jag lever. Mest för mig själv.

 

Jag inbillar mig att om jag skriver det till internet kan jag lämna det sedan. Behöver inte ta i skiten igen. Har inte sagt något men inte hållt det inne. Lagom balans. Jag gillar den tysta överenskommelsen. Jag skiver det jag inte vill prata om, ni läser det och vill inte heller prata om det för det finns inget att prata om. 

 

Ibland läser jag de texter internet aldrig fick se. De mest självutlämnande. De utan spärrar och dolda budskap som ingen skulle förstå och jag skulle hata alla för de inte förstod. De flesta skriva av alkoholen. Som det här. Fick jag välja skulle jag välja att vara lagom full resten av mitt liv. Våga säga vad jag vill. Ha kul. Skulle det bli för jobbigt är det bara att ta en flaska vin till och den dagen är som bortblåst i minnesluckorna. 

 

Men internet, du är inte redo för att veta allt. Jag vet inte ens allt. Den dagen jag vet allt är nog min sista. Det enda jag vet är att jag vill bli fri. Fri från tankar och ångest. Fri från tårar och sömnlösa nätter.