konfettikrig

Igår fick jag en insikt jag inte riktigt kunnat släppa än. I Alex & Sigges pod pratade de om att deras barn inte ser samma värde i saker som de gör/gjorde. Med saker menar de till exempel biljetter, autografer och sådana saker. När de pratade om det här insåg jag att jag fan i mig har mer gemensamt med Alex och Sigge än deras barn. Jag vill också spara biljetter. Jag skulle också döda för att få Dynals spott på skon. 

 

Mina känslor inför denna insikt är lte blandade måste jag erkänna. Dels ser jag mig som ett barn och borde därför tillhöra barngenerationen, dels hatar jag dagens barn och vill absolut inte kopplas till dem. Så jag tror det här är en bra grej. Liksom sista insikten som skiljer mig från dagens barn för alltid. 

 

För jag är inte ett barn av idag. Jag är ett barn av min tid. Och min tid är inte samma som nutid. Ett barn av min tid ser tjusningen och nostalgivärdet i en biljett. Ett barn av min tid tycker att skogen är världens bästa lekplats. Ett barn av min tid tycker att en timmes disneydags en kväll i veckan är världens mysigaste grej. Ett barn av min tid vet att man inte kan få vad man vill, när man vill.

 

Jag älskar att vara ett barn av min tid.