konfettikrig

I fredags var det hög tid för kräftskiva. Alldeles för många människor trängdes in i min lägenhet för mat, dricka och spel. Ibland blir jag chockad över hur lätt det är att skratta. Skratta sådär på riktigt. Skratt som inte går att stoppa. Sekunden senare blir jag chockad över hur mörkt allt kan bli. Ett ord eller en känsla som inte sitter där den ska och jag brister. Men för mycket är alldels för bra just nu för att det ska få ta över.

 

Att jag idag ska spendera hela dagen på skolan med en samling nyfunna vänner för att plugga, och jag känner mig taggad, säger väl det mesta.