konfettikrig

Efter en finfin vårdag med gruppseminarium och ett högskolepoäng rikare kastar jag nu i mig chili sin carne, sköljer ner det med billigt vin och borde verkligen börja cykla mot Möllan och Line nu. Fan vad jag älskar Malmö. Ja, jag kanske gråter när jag åker tillbaka från Västerås, men det har inget med Malmö att göra. En mycket mycket klok vän sa till mig en gång att alla som någon gång känt trygghet, känner sig otrygga ibland. Och det måste vara det klokaste jag hört. Det är klart som fan jag känner mig vilsen och otrygg här ibland, jag har ju varit så himla trygg i hela mitt liv. Haft allt och alla jag behövt inom räckhåll. Nu bor jag, om än tillfälligt, i en ny stad där jag från början inte kände en enda människa. Men det känns så otroligt bra och jag kommer älska mitt beslut för resten av mitt liv. Nej, mer om min kärlek till Malmö en annan gång, nu måste jag slänga i mig resten av maten och kasta mig ut i stormen.

Peace.