konfettikrig

Jag vet inte varför, men sedan jag lämnade Västerås känns det som den staden vänt sig upp och ned. Folk som ska vara kära är det inte längre. Folk som ska älska varandra sårar varandra istället. Folk som en gång var vänner ses inte längre. De jag trodde hade livet klart för sig börjar plötsligt vackla och vet inte riktigt vart de ska ta vägen.

Och här står jag och blir mer och mer förvirrad, samtidigt som jag bara älskar allt och håller på att sprängas av framtidstro. Ja, det är upp och ned helt enkelt.

Peace.