konfettikrig

Valborg spenderades i Lund och min syster var på besök och vi var på efterfest i en lägenhet där man fick röka under fläkten och han sjöng som Dylan och spelade munspel. Jag bodde själv och spenderade de lediga dagarna i solen i parken eller på stranden. Vi drack vin och rökte och livet var lika bra som på film.

 

Skolan tog slut och jag sa hej då till staden som läkt mig och alla människor och flyttade hem till Västerås igen. Jag försökte landa i mitt gamla liv igen fast med mitt nya jag. Livrädd för att falla tillbaka. Jag skrev om att jag ett år tidigare slitit mitt hjärta i två delar, men att ingen av er velat ha den andra delen. Jag skrev att ni kunde få behålla era halvor för Malmö hade gett mig ett nytt och helt hjärta. Trodde jag. Det var sommar och fest i staden. Jag var full och glad och träffade dig och du stod med henne men vi pratade som vi alltid pratat och hon gick förbi och jag såg hatet i hennes ögon men det var ändå alltid med henne du var i nattens sista timme. Så jag vaknade med han jag todde ville ha mig. Och jag trodde jag hade allt under kontroll. Jag trodde jag visste precis vad jag gjorde.

 

Jag åkte till Gotland och levde livet och undrade om du var där men det var du inte. Sedan började verkligheten med jobb och rutiner igen. Någon natt där på en uteservering träffade jag han jag trodde ville han mig och jag satt med hans kompis och han pratade med min kompis och jag trodde allt var som det skulle. Men så rasade allt och jag förstod att han jag trodde ville ha mig absolut inte ville ha mig och jag sprang och grät och slog och önskade att allt bara skulle vara en dröm. Men jag var tvungen att möta hans blick på måndagen och jag kände att inget skulle bli som det en gång var. 

 

Jag kommer inte ihåg någonting från augusti. Jag var väl förmodligen mest full och ledsen och hatade att behöva möta hans blick varje dag när blicken inte längre sa att han ville ha mig. Jag ville bort men visste inte var. Bara någonstans där jag kunde få börja om.