konfettikrig

Jag ljög när jag lovade att göra detta till en bra dag. Vad ÄR egentligen en bra dag? Att fnissa runt på jobbet, prata med dig och umgås med fina vänner borde vara en bra dag. Men det är känslan inom mig som stör. Känslan av gråt. Jag har så jävla mycket tårar och panik och desperation och ALLT inom mig att det ibland inte spelar någon som helst roll hur fina vänner jag har. Det spelar ingen roll hur mycket jag skrattar åt morgonpasset. Det spelar ingen roll att du ser på mig med de där ögonen. Ibland vill jag bara gråta och då är det så. Då är det en sådan dag och det måste få vara det. 

Men imorgon, då ska det bli ändring. Det står (två) fredagsöl på schemat! Kan inte bli annat än bra.

Peace.