konfettikrig

Jag vet inte. Men jag tror jag har bestämt mig. Jag tror jag ska till Malmö. Jag tror det blir bra. Frågan är vad jag lämnar. Fortsätter inbilla mig att allt som betyder något finns kvar när jag kommer tillbaka. Mina känslor har en förmåga att lura mig gång på gång. Jag vet inte längre vad som är på riktigt och inte. Är du på riktigt? Och i så fall, finns du kvar när jag kommer hem eller är du inget som betyder något? Ska jag vara ärlig tror jag inte du är på riktigt. Jag tror jag har skapat dig, skapa oss, på något obefintligt. Något jag trott varit på riktigt men som du bara sett som en lek. Men man leker inte så med folk. Man leker inte så med mig. Jag har för lätt för att bli lurad och alldeles för lätt att bli krossad. Jag är så trött på att ständigt krossas av andra. Därför måste jag åka. Börja om och bli okrossbar. I alla fall lite mer stöttålig. Den dagen jag är okrossbar är jag nog död.