konfettikrig

Jag tror jag håller på att bli sinnessjuk. Min hjärna har gått mer bananas än jag och W vid leksaksavdelningen. Att skratta och gråta på samma gång verkar vara mitt nya favoritintresse. Att skada mig på alla möjliga och omöjliga sätt också tydligen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag håller på att förblöda genom mitt nagelband. Jag skulle inte heller ha blivit det minsta förvånad om de två, i alla fall  till synes, trevliga karlarna som gjorde mig sällskap hem i lördagsnatt efter att bussen gick sönder skulle ha dragit in mig i en buske och våldtagit/mördat mig. Men det gjorde de inte. Jag lever. Om än arg och uppgiven och panikslagen och superglad.

Peace.