konfettikrig

När inte ens en kopp av det svarta guldet kan få en på bättre humör är man fan otröstlig. Nackspärr, av den icke nådiga sorten, hindrar mig från att jobba och förvisar mig istället till soffan där jag mot alla odda lyckats hitta en position som är lite, lite lindrigare än de andra. Huvudet inkilat mellan kuddarna är min melodi. Det dämpar även ljuden från gubben på taket. Eftersom jag vanligtvis jobbar har jag aldrig fått uppleva dessa otroligt märkliga ljud. Därav min chock som gjorde att jag flög upp ur soffan i ren panik, tätt följt av ett vrålskrik på grund av min, för en sekund, bortglömda nackspärr. Stackars, stackars mig.

Peace.