Boys don't cry sa han och tryckte säkerhetsnålar i ögonen.
Kategori: Allmänt
Ja vi var ju ingen rik familj men ibland fick jag låna någrakronor till kaffebröd till jobbet. Eller det köpte vi på krita förresten nere på konditoriet. Men till nylonstrumor och sånt som man ville ha till helgen då man skulle ut och dansa. Sen, om de gick sönder, fick vi lämna in dem till strumpaffären som maskade ihop dem igen. Till nästa lördag vill vi ha dem klara sa vi så var de som nya igen.
Tror jag fick en chock när farmor berättade det. Någon som vet en ihopmaskare så ropa högt som fan. Med min strupmbyxekonsumtion skulle jag nog kunna tjäna tusenlappar. Per år.
Peace.
