konfettikrig

Eftersom jag är lite hårdare än de flesta tar jag emot våren den smärtsamma vägen. Idag är en smärtsam dag. Pollenchock och väderomslag. Pollenchock i form av rinnande ögon och en igensvullen hals som dessutom kliar något så förfärligt. Tackar och pockar för alla mediciner som gör mig förfärligt trött. Väderomslaget visar sig i form av en oerhörd smärta i vänsteraxeln. Samma veva varje gång. Jag skulle beskriva den som en blandning av sendrag, sträckligt, kramp och någon typ av bubblor som håller på att explodera. Det sistnämnda stämmer nog bäst ändå men då är det aldrig någon som fattar hur ont det faktiskt gör. Dags att tycka synd om mig.

Peace.