konfettikrig

Trotsade min otroligt slitna kropp och tog mig hem tidigt imorse. Hopp i poolen och en bön om att dimman runt mig skulle lösas upp. Som vanligt blev jag inte bönhörd den här gången heller. Den de kallar gud lyssnar nog inte på syndare. Bara att svira om till hollywoodblåsan och bege sig mot den väntande limousinen. Räda mattan, champagne, snittar och folk i 40-/50-årskris överallt. Men vad gör man inte för den äldre generationen. De måste ju också få komma ut och roa sig ibland. Kom hem i hopp om en fristad som kunde läka min ömmande kropp, men NEJ! På gatan sitter hela partasket gudrunnare uppradade, spelar 80-talsdängor på högsta volym och lyser upp hela spektaklet med alldeles för starka lampor. De må närma sig halvtid i livet men någon vila har de fan inte tagit. Känner att även detta kan bli en lång, lång natt.

Peace.