konfettikrig

Jag lyssnar på Kung Midas för fjärde gången i rad och är som vanligt alldeles för sentimental för mitt eget bästa. Mitt labila tillstånd vägrar lugna ner sig. Jag känner mig tom. Alldeles för tom. Jag borde inte det. Jag borde vara fylld av glädje. Jag har inget att klaga på. Absolut ingenting. Ändå känner jag mig så tom att jag inte vet var jag ska ta vägen. Kung Midas för femte gången. Jag är expert på att fylla tomheten med saker jag inte borde fylla den med. Jag kan inte sluta. Jag vill inte sluta. Jag håller på att börja gråta vaje gång jag hör raden Jag vet det är tungt vännen. Men det är lugnt vännen. Det är bara så fint. Kung Midas för sjätte gången. Jag får inte nog. Ibland vet jag inte om man borde ta reda på orsaker eller bara låta det försvinna. Orsakeran leda till ångest. Ångest har jag fått nog av. Jag vill inte ha mer ångest i livet.

Peace.