konfettikrig

Så var man hemma igen då. Skönt med ett riktigt tangentbord. Och säng. Och folk. Annars hade jag gärna stannat i solen. Jag hade glöt att jag befann mig i Sverige och att i Sverige kan man inte lita på vädret så jag tog på mig närmaste shorts och cyklade till Ida. Efter några minuter i solen insåg jag att Turkiet är väldigt långt borta och att här sveper det in svarta moln på några sekunder. Men lite regn har ju ingen dött av så ina bara ben fick överleva. Nu fryser jag dock. Återkommer.

Peace.