konfettikrig

Jag lyssnar på Thåström och blir lite sådär sentimental för mitt eget bästa. Jag älskar sentimentala stunder när det är i rätt mängd och form. Thåström får mig att rysa inombords. Det går nog inte att förklara varför. Orden han väser fram gör mig yr. Huvudet snurrar. Benen domnar. Hjärtat slår dubbla slag samtidigt som det står still. Jag vill bara gråta men känner ändå mer lycka än någonsin. Det är något magiskt med det hela. Jag läste om han spelning på peace. Den hade varit underbar. Nytt band och låtar från nya skivan. Jag vill se honom. Nej, jag tror det är dags för en sentimental film i soffan. Ibland hatar jag att vara ensam. Jag lever mitt singelliv fullt ut och jag älskar det dock. Säga vad man vill men jag vill leva och bara ha kul medans man kan.

Peace.