konfettikrig

Glöm allt jag sa om fantastiskt och underbart. Det känns förjävligt.

En spontan spel och grönsaksdippkväll senare väntar jag med spänning på att se bilderna på Josefins kamera. Speciellt den på mig i profil med en tärning på näsan och världens fulaste glasögon för halva ansiktet. Den är nog fin. Jag fryser och om jag inte missminner mig är det såhär man känner sig när man håller på att bli sjuk. Eller så är det bara besvikelsen.

Peace.