konfettikrig

Jag tror (läs: hoppas/inbillar mig) att febern är på väg ner. YES! Familjen gjorde revolt och möblerade om vardagsrummet lite smått utan mammas vetskap. När hon kommer hem om ett tag kommer hon kanske få spader och dö. Eller så blir hon bara arg. Eller så tycker hon att vi har gjort ett bra jobb. Jag hoppas på det sistnämnda. Det blev i alla fall fin och vår nya gigantiska soffa passar in lite bättre. Jag skämtar inte. Den är verkligen huuuuuuuuur stor som helst. Jag kände mig som världens minsta när onteringskillarna hade gått och jag kröp upp i soffan. En febrig och ynklig Evelina i en gigantisk soffa måste ha varit en oerhört vacker syn.  Imorgon hade jag tänkt bege mig till skolan. Jag befarar att bara åsynen av mig kommer döda hela skolan. Jag har fett hår, röda ögon, en röd näsa som gömmer sig under ett vitt och överdrivet tjockt lager idomin, har snart tagit slut på den fjärde toarullen, jag blöder näsblod ungefär hela tiden, låter som en jävla häxa, har inte borstat tänderna sen.................. det kommer jag inte ihåg ja ni fattar resten. Jag skulle göra världen en tjänst genom att stanna hemma men hell no! Jag är trött på att titta på tv hela dagarna. Imorgon ska jag andas frisk luft för första gången sen i måndags. YES!

Peace.