konfettikrig

Jag fick ett samtal som ändrade mitt liv. Mitt i dimman av att han jag trodde ville ha mig inte ville ha mig längre och att jag inte gjorde vad jag ville göra och inte visste var jag skulle tog jag mitt liv och flyttade till Sundsvall på en vecka. Jag var hemlös och flyttade runt i en evighet innan jag flyttade ihop med en tjock katt och jag kände för första gången att drömmen om att bli journalist kanske inte är helt omöjlig ändå. 

 

Jag kände mig redan så himla hemma i Sundsvall och var helt förvånad över hur jag kunde få så underbara vänner så snabbt. Det var liksom som kolsyra i hela mig och jag kunde knappt tro att jag var där jag var ibland. Jag slutade sova om nätterna igen och på tåget mellan Västerås och Sundsvall, på min födelsedag, fick jag ett sms jag aldrig trodde jag skulle få. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta så jag blev bara förvirrad och förstörd. 

 

Du var plötsligt en del av mitt liv igen. Allt var upp och ned och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag låtsades att jag hade allt under kontroll men visste innerst inne att du redan hade mig. Så jag somnade på din arm som så många gånger förr, men inte på någon annans soffa och du var inte någon annans man. Jag kastades mellan prestationsångest och ångest över dig och mig men hann ha så hilma kul också. 

 

Det blev mörkt ute och ganska mörkt inom mig också. Jag tänkte på allt som varit och inte varit och mycket var mest bara kaos. Jag sov inte så mycket och var mest full hela tiden men det gjorde inget för folket omkring mig är de bästa i hela världen. Tack vare dem började en ny och lite bättre bild av mig själv växa fram. Det var jul och jag spenderade de flesta västeråsnätterna i dina armar. Och jag började väl erkänna för mig själv och hela världen att det är där jag har velat vara ända sedan jag såg dig för första gången för över två och ett halvt år sedan.