konfettikrig

Jag är en sån som börjar gråta när jag är arg. Eller i alla fall när jag är arg på någon jag bryr mig om. Idioter skiter jag i. Sen är jag också en sån som inte kan prata när jag gråter för då börjar jag bara gråta ännu mer. Och jag hatar hatar hatar det. För varje gång jag blir arg och bara vill få ur mig alla anledningar till varför jag är arg så går det inte. Jag känner hur ögonen börjar tåras och jag vet att säger jag ett ord till så svämmar de över och det vill jag fan inte ge hen. Jag vill inte visa mig så svag. Jag vill inte visa att det betyder så mycket för mig. Så jag går undan. Och gråter. Och hatar mig själv för att jag går undan och gråter istället för att visa att det hen har gjort är fan inte okej.