konfettikrig

Min största rädsla har alltid varit att vara berodende av någon. Att känna att mitt liv styrs av någon annan. Att hur jag mår beror på hur jag har det med någon.

 

Så är det nu. På något sätt har jag blivit beroende av någon. Mitt liv fungerar inte utan honom. Jag måste höra hans röst och känna hans läppar mot mina för att kunna leva. 

 

Och jag har aldrig varit så rädd. Jag kan inte ens se till att få mig själv lycklig, hur kan jag då överlåta det till någon annan? Hur kan jag tro att denna människa ska kunna samla ihop mitt trasiga hjärta och liv och älska det? Göra något fint av det? Få det att må bra?

 

Men på något konstigt sätt gör han det. Han gör saker som får mig att säga att jag hatar honom. Att han förstör mitt liv. Men han står kvar. Och gör det ändå. För han vet att jag innerst inne vet att han gör det enda rätta. Och att jag älskar honom för det.

 

Så Eric, här kommer det. Jag älskar dig.