konfettikrig

Ni vet den där soffan. Den man suttit i så många gånger. Den man skrattat i, dansat i, gråtit i, sovit i, druckit vin i, blivit för full i. Jag älskar den soffan. För sitter jag i den soffan vet jag att jag har de allra bästa människorna omkring mig. 

 

När jag längtar hem är det ofta den soffan jag längtar efter. Att få sitta där med de där människorna som är som jag fast absolut inte. Och det gör liksom inget om samtalen blir alldeles för jobbiga för när det som måste sägas sagts är det så lätt att skratta igen i den där soffan. 

 

Igår fick jag äntligen sitta i den soffan igen och dricka vin och skratta och prata och det gör inget att det ligger en hund bredvid mig och äter en morot för fast jag hatar hundar och speciellt när de äter mår jag så bra av att sitta i den där soffan med de där människorna.