konfettikrig

För varje dag som går hatar jag mig själv lite mer på grund av saker jag inser om mig själv. Igår kom jag fram till att jag dömer folk jag inte känner utifrån vilket tempo de går i. Två pojkar i 15-årsåldern svängde ut framför mig på trottoaren. Min första känsla mot dem var starkt ogillande eftersom jag instinktivt hatar människor jag inte känner i allmänhet och 15-åriga pojkar i synnerhet. Eller pojkar över lag. Men när jag efter några meter insåg att de höll samma tempo som mig, alltså snabbt, övergick jag från ogillande till likgiltighet. Kanske till och med gillande.

 

När jag väl nere på stan hamnade bakom några tjejer i 15-årsåldern kände jag återigen det instinktiva hatet jag gör mot 15-åriga tjejer. När jag sedan upptäckte att de höll ungefär en tredjedel av mitt tempo växte mitt hat så mycket att jag fick ångest. 

 

Jag vet inte varför men jag känner alltså ett inre hat mot människor som går sakta. Och jag känner på mig att folk som går snabbt är bättre människor. Dock verkar det mest gälla folk jag inte känner. Folk jag känner som går sakta får jag bara panik av.