konfettikrig

Ibland funderar jag seriöst på att göra slut med alkoholen för alltid. Men det går inte. Vårt förhållande liknar någon typ av destruktivt misshandelsförhållande. Jag vet att det inte är bra för mig. Att det sakta äter upp mig inifrån. Att det en dag kan gå över gränsen. Men mellan de insikterna är det ju så underbart. Vi är liksom som gjorda för varandra. Jag älskar hen och hen älskar mig över allt annat. Hen menar ju aldrig något illa. Det var jag som var dum och blind och slutade inte när jag borde och då måste jag ju straffas. 

 

Därför har jag nu glömt hur mycket jag hatade mig själv när jag vaknade imorse. Jag har glömt hur mycket jag hatar mig själv när jag inser att halva kvällen är ett enda stort svart hål. För hen ÄR ju för underbar. Ingen får mig att må så bra. Så nu sitter vi här igen. Alkoholen och jag. Och för varje sekund som går glömmer jag mer och mer hur illa hen kan göra mig. För nu är det du och jag och jag vill aldrig leva ett liv utan dig.