konfettikrig

Vissa dagar är värre än andra. Idag är en sådan dag då jag mot alla odds känner mig ganska stark. Känner mig glad och typ lycklig eller något trots att jag råkade bryta ihop lite när jag stod i duschen och kom på mig själv med att vara på väg ut till brandstegen för att ta en nedlugnande cigg helt naken. Men jag bet ihop och stannade kvar i varmvattnet och lät helt enkelt bli att titta på mig själv.

 

För jag vet att jag har in i helvete fel. Jag VET det. Och jag vet att alla skulle tycka jag var totalt fucked up och sjuk i huvudet osv. Men det här jävla samhället och dess ideal alltså. Och NÄ jag skyller inte ifrån mig bara för att skylla ifrån mig. Det är bara så himla himla fel. Och jag är så in i helvete trött på det. Trött på att bli påverkad av det. Trött på att se andra påverkas av det. 

 

Och idag råkade bli en sådan dag då jag gick från panikångest till lycka till panikångest till styrka för jag vet att jag har så jävla rätt. Jag vet att det finns så jävla mycket att göra bättre i det här samhället och jag vet att jag vill vara en del av att göra det. 

 

Så kan vi bara skita i alla skan och måsten och borden och bara vara så halvdåliga, halvfula och halvdumma som vi är? Tackaaar.