konfettikrig

Jag skulle på arbetintervju i fredags. Alla frågade om jag var nervör. Mitt svar var alltid att jag var mer nervös över vad jag skulle ha på mig. Det betyder så jävla mycket för mig. Det är allt jag har. Allt som är jag. Jag hade sån ångest över om jag skulle vara blommig eller svart eller om det var för kort och för mycket ben eller för lite personlighet att jag var beredd att skita i allt och stanna hemma för inget kändes bra.

 

Och jag hatar mig själv för jag ser mig i spegeln och tänker att jag ser för smal ut och de kommer tro att jag är sjuk och inte vilja ha mig för det kommer bli problem och jag klär på mig något så jag ska se större ut och jag ser mig i spegeln och ser stor ut och mår dåligt över det men behåller det för jag vill inte att de ska tro att jag är sjuk.

 

Och jag vet att det är sjukt att jag tänker så. Jag har insett det. Det påverkar mig för mycket. Men ibland känns det som det är allt jag har. Och har jag inte det har jag inget.