konfettikrig

Tiden går så jävla snabbt. Sedan jag flyttade hit har dagar, vecka och till och med månader bara flygit förbi. Jag tror det är bra. Ett tecken på att jag har kul mest hela tiden. Men jag kan ändå inte låta bli att få lite panik. Jag tror det är det där tjatet på att man ska fånga dagen så jävla mycket. Leva i stunden och njuta av nuet. Men hur ska jag kunna veta om jag njuter fullt ut? Hur vet jag om jag lever så ultimat jag bara kan? Fast vem fan bryr sig. Jag känner mig sinnessjukt glad och det får väl vara mer än nog.