konfettikrig

Jag vet inte om jag är dum. Och jag vet inte vad som vore dummast. En människa jag en gång raderat ur mitt liv. I alla fall velat radera. Är det ens möjligt att se dig med nya ögon? Kommer inte det jag en gång ville, en gång kände, alltid ligga där och äta upp mig? Men det är väl där jag är dum. Det är väl det jag måste lära mig se förbi. Eller är det när jag ser förbi det jag är dum? Frossan och sömnbristen gör det inte lättare att tänka. Om du ändå kunde värma mig nu och säga att det känns ganska bra det här.