konfettikrig

För tredje dagen i rad snörade jag på mig löparskorna i hopp om att få ta ett varv i parken. För tredje dagen i rad blev jag lika besviken över att mina knän vek sig så fort jag kom utanför dörren. Tänkte att jag kunde powerwalka rundan men inte ens halvvägs insåg jag att det är onödigt att utmana ödet. Min kropp är i uppror och jag vet inte varför. Förutom knäna vill jag amputera mina höften, hugga av min vänsteraxel, bryta loss nacken och totalbedöva ryggen. Med andra ord måste jag hem och bli klappad på huvudet. Och botad av Bells.

Peace.