konfettikrig

Jappjapp, idag har jag bott här i två veckor. Och jag trivs fortfarande. Dock måste jag säga att två veckor här känns mer än dubbelt så långa som hemma. Kanske för jag inte går efter samma precisa schema här. Jag inser plötsligt hur beroende jag var av tiden hemma. Jag levde efter klockan. Och alltid efter, inte före. Med ett heltidsarbete med start klockan sju varje morgon fanns det inte mycket plats för utsvävningar. Inte i min värld i alla fall. Jag blev extremt stressad om jag visste att jag inte skulle kunna gå och lägga mig i tid. Jag räknade minuter hit och dit och saknade flera timmar varje dag.

Nu däremot känns det som jag har all tid i världen. Ibland lite för mycket tid. Kanske för jag inte förvaltar den som jag bör, det vill säga till plugg, men jag anser mig själv ha goda själ för att slippa ibland. Jag anser det viktigare att bekanta mig med den nya staden och människorna i den. Men nu jävlar ska jag nog läsa lite om Habermas' teorier. I alla fall i en halvtimme tills Tankesmedjan börjar. Dock räknar jag nog det som plugg också. Om inte annat som inspirationskälla och det är viktigt fick jag lära mig idag.

Peace.