konfettikrig

Det är så jävla bra i teorin det här. Sådär som på film när de som alltid var kära men inte kunde få varandra till slut får varandra och hon kastar sig i hans armar i en snöig park och de liksom snurrar och är glada och ler äckligt glatt. Så bra är det i teorin. Om inte jag skulle komma och förstöra allt. 

 

Jag får fan panik när jag känner ditt hjärta slå och det slår så mycket hårdare än mitt hjärta och jag vet inte om mitt hjärta någonsin kommer kunna slå så hårt för jag vet inte om det slagits sönder. Men jag vet också att det inte är sant och att det bara är jag som byggt en för hög mur. 

 

Jag får fan panik när Plura sjunger "män som mig behöver nån som dig, vill du dela allt med en man som mig?" och vi dansar på ditt golv. Och jag får fan ännu mer panik när han sjunger "män som mig går genom mörker och regn, för nån som dig" och du kramar mig extra hårt. 

 

Jag får panik för att allt är så jävla bra i teorin och jag vill bara vara hos dig hela tiden men tvingar ändå bort mig själv. För det enda som ekar i mitt huvud är: Låt ingen trampa på dig Evelina. Låt ingen trampa på dig.