konfettikrig

 Det där med utseende. Det är fan inte lätt. Det verkar omöjligt att bli nöjd. Det verkar omöjligt att se vad andra ser. Men det är inte så lätt när hjärnan blivit hjärntvättad för många gånger. Det är ingen självklarhet att vända det som en gång sades ironiskt för att förlöjliga, till något som nu är på riktigt och seriöst. Den dag jag kan få en komplimang och ta den till mig, inte ta för givet att den som gett den driver med mig, den dagen längtar jag efter.

 

Ideal kan vara det sjukaste som finns. Varför sträva efter något som ändå är totalt omöjligt att uppfylla? Och strävar du efter dem är du sjuk i huvudet för du ska ju inte FÖRSÖKA vara perfekt. Det är bara töntigt. Men strävar du inte efter dem är du också sjuk i huvudet för du måste ju vara snygg för i helvete. 

 

Jag har i hela mitt liv fått höra hur smal jag är. Tack för att du sa det för jag hade inte märkt själv att alla kläder är för stora och inte riktigt sitter som de ska. Folk verkar tro att det är någon typ av rättighet att berätta för smala människor hur smala de är. Och fast de säger det med avsky i rösten verkar det vara meningen att jag på något sätt ska ta det som en komplimang. Men hur skulle det kunna vara en komplimang att se sjuk ut?

 

I alla jävla tidining som ska ha ett BRA ideal hyllar de fettet och en riktig kvinna ska ha lite hull och att vara smal är så jävla ute. Kan vi inte bara ensa om att det inte finns några bra ideal? Kan vi inte bara enas om att folk får väl se ut hur i helvete de vill?

 

Jag kommer aldrig glömma dagen då jag var inne på hm och testade en tröja framför en spegel. Ett gäng yngre tjejer stod och glodde som aldrig förr. När jag tog av mig tröjan hör jag en av dem säga högt och tydligt "Där är en sådan där smal jävel som tror att hon är något." Hon var så jävla förbannad på mig att hennes kompisar fick hindre henne från att gå fram eller säga något mer.

 

Nej. Jag tror inte att jag är något. Jag kommer aldrig tro att jag är något. För alla jävla kommentarer skulle ta för lång tid att slå sönder. Jag kommer aldrig hinna fylla igen hålen med positiva.