Jag är en överdrivet känslofull, känslokall människa.
Kategori: Allmänt
Jag vet inte om jag hatar eller älskar mitt sätt att hantera jobbiga saker. Kanske för att jag inte hanterar dem alls. Jag trycker undan dem och känner absolut ingenting. Jag är långt ifrån en djurmänniska men klart som fan även jag har känslor för en katt som funnits där sedan jag var två, tre. Idag avlivades han. Alla gråter eller visar deras känslor på något sätt. Alla utom jag. Jag funderar på om jag ska köpa den där svindyra jackan eller inte. Jag blir arg för att min hosta aldrig ger sig. Jag tänker på dig. I ett försök att inte verka totalt apatisk säger jag med min mest nedstämda röst till min gråtande farmor att det är tråkigt. Försöker trösta med att han ju trots allt är otroligt gammal. Inget hjälper och jag blir bara arg på mig själv när jag hör min likgiltiga röst. Så för att känna något annat än förvirring och tomhet tänkte jag nu lägga mig i sängen, stirra upp i taket och lyssna på Devendra Banhart.
