konfettikrig

Ibland är det jobbigt att vilja ha en åsikt om allt. Jag kan liksom inte riktigt släppa saker och ting med en axelryckning och ett jaha. Jag känner ett tvång att ta ställning, och för att ta ställning måste jag läsa på och försöka ta in alla synvinklar. Min strävan efter insatthet är i och för sig en otroligt bra grund för mina journalistdrömmar, men i det vardagliga livet är det lite väl tidskrävande.

Mitt senaste ställningstagande gäller, såklart, Marcus Birro. DOCK orkar eller vill jag inte sätta mig in i denne mans liv och kan därmed inte ta ställning till om jag gillar honom eller ej. Fast där ljög jag, och det är här mina journalistiska färdigheter tryter, av någon anledning får jag negativa vibbar när jag tänker på honom. Jag delar inte hans politiska åsikter och jag delar definitivt inte hans religiösa åsikter. Punkt.

Men, anledningen till att jag ens fick för mig att skriva detta inlägg var för att jag läste detta. En krönika där Birro med egna ord vill förklara hans syn på politiken och de senaste dagarna händelser. Jag kan inte låta bli att störa mig något så OERHÖRT på hans barnsligt naiva syn på politik. Ja, jag tycker också att det handlar alldeles för mycket om pengar och makt i dagens samhälle. Jag tycker också att det låter jättefint med politiker som vågar lyfta det viktiga i livet, alltså, enligt Birro, andliga värden, familjen, Gud, hjärtlig och icke-dömande moral, kärlek, människovärden och tolerans.

Det första jag inte förstår är vad andliga värden och Gud har med politik att göra. Var det inte elva, snart tolv, år sedan kyrkan skiljdes från staten? Ska inte Sverige föreställa ett sekulariserat land?

Det andra jag inte förstår är VAD politikerna ska göra. De ska prata om familjen. Jaha... Och sen? När de har pratat om familjen och dess vikt, vad ska de göra då? Är tanken att folk ska lyssna och sedan är alla problem lösta? Och vad ska politikerna ha med relationer och kärlek att göra? Visst, det är otroligt viktigt och jag håller med Birro om att det är relationerna och kärleken som ÄR livet, men jag kan inte se hur någon politiker ska lösa mitt trassliga kärleksliv. 

Nej nu orkar jag inte mer. Birro, jag ser inga lösningar i din politik, jag ser bara en massa fint svammel.


Peace.