konfettikrig

Tror jag någon gång har berättat om katten vi snodde från våra föredetta grannar. Om inte så heter han Simon och bor numera med oss på Hamre och inte i Irsta med sin egentliga familj. Det är allmänt känt att jag, trots OTALIGA försök, inte är någon vidare djurmänniska. Nu har min och kattens relation dock utvecklats till något helt oväntat. Jag känner en viss syskonstämning mellan oss. Han är som den dryga lillebror jag aldrig fick! När jag kommer hem, trött och bitter, efter en hård arbetsdag och slänger mig på soffan med datorn på magen är han där DIREKT och retas. Jag skriker på honom att sluta men han vägrar lyssna. Jag skriker på mamma/pappa/syster att ta bort katten och någon får komma och stoppa det nalkande slagsmålet. Den enda skillnaden mellan Simon och en riktig bror är att den sistnämnda kan man slå till så den slutar, en katt får man inte slå.

Peace.