konfettikrig

Jag mötte min själsfrände idag. På Maxi. Vid mjölken. SÅ romantiskt. Våra blickar möttes och jag kunde inte slita den därifrån. Sekunden senare kommer mamma och hejar så glatt på min själsfrändes pappa. Våra blickar möts igen. Jag funderade på att säga hej men insåg att jag inte känner människan. Vi har bara stirrat på varandra några sekunder. Det var som att se mig själv i spegeln, fast som man. Han var alltså otroligt snygg och cool. Hans kläder skulle lika gärna kunna hänga i min garderob, och mina i hans. Efter att ha tvingats ur hans blickfång fick jag panik. Kommer jag någonsin få se honom igen!? Det fick jag. Gång på gång på gång. Hur många gånger vi än stötte på varandra där inne på Maxi hände samma sak varje gång. Vi båda stannade upp och bara tittade på varandra. Jag försökte le och han tog några tvekande steg mot mig innan han vände på klacken och intresserade sig något så oerhört i vetemjölets innehåll. Vardagsromantik av rang! Härmed väljer jag att tro på slumpen som kommer föra oss samman igen.

Peace.