konfettikrig

I paniktider får jag ofta för mig att jag måste förändra något. Helst nu och stort. Under en period roade jag mig med att klippa håret, alternativt göra dreads på mig själv. Ibland räcker det med ett nytt nagellack på naglarna eller bara att testa lite kläder så blir det bra och jag känner mig levande igen. Idag däremot, samlade jag mod och gjorde det jag funderat på att göra länge, länge. Jag klippte av mina festivalarmband! Efter första klippet fick jag total panik, men då var det redan försent. 

Så nu sitter jag här. Ensam och övergiven och med extrem identitetskris. Vad kommer hända nu? Kommer mitt liv ta en helt ny vändning? Åt det bättre eller sämre? Har armbanden bringat mig tur eller otur under alla dessa år? Vågar jag sova själv utan dem? Eller är det utan dem jag aldrig mer kommer behöva sova själv? Den som lever får se, och jag hoppas jag överlever även utan mina älskade festivalarmband.

Peace.