konfettikrig

Uppgivenheten är ett faktum. På två olika sätt. För det första vill jag bara bli lämnad ifred. Prata inte om mig. Speciellt inte när det som sägs inte ens innehåller ett uns av sanning. Jag blir bara så jävla trött på människor som måste ljuga om andra för att på något sätt känna att de uppfyller sig själv. Skaffa ett eget jävla liv era tragiska idioter. För det andra känner jag att det kanske börjar bli dags att retirera. Jag borde lämna mitt djupa hav och simma in mot land. Där man inte kan drunkna. Men jag vill inte. Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte befinner mig på kanten. Sårbar och hoppfull på samma gång. Men för var dag som går inser jag mer och mer hur patetisk jag är. Därför borde jag ge upp nu. Inse att jag har förlorat. Igen. Bygga upp något nytt. Kanske fly från rykten och idioter. Fan.

Peace.