konfettikrig

Mitt liv är fulländat! Jag kan dö lycklig och fullbordad. I evigheter har jag drömt om att få uppleva det som enbart, fram till igår, händer på film. Nämligen att bartendern kommer fram till en och säger "Han där borta bjuder på valfri drink." En våg av genuin lycka drog igenom min kropp. Dock har jag ingen aning om vem den mystiske mannen i rutig skjorta var eftersom han försvann med en vinkning och ett leénde på läpparna. Synd. Han kan ha varit mannen i mitt liv. Gårdagens downs får väl ändå vara 1. Den krossade tummen som jag fortfarande inte kan röra utan att skrika av smärta. Folk försöker övertala mig om att den är bruten. Lätt stukning tippar jag på. Hur den uppstod är och förblir nog ändå en gåta. 2. Den otroligt aggresiva tjejen i kön som både skulle ge oss smäll så fort vi kom ut och sätta oss i fyllecell eftersom hon kände vakterna. Tror hon påstod att vi trängdes. Mycket möjligt. Jag försökte mest skydda min otroligt ömmande tumme från stryk. 3. När jag ringer på dörren öppnas toafönstret och mamma gorma att hon kaskadspyr och inte kan öppna just nu.
Så nu vandrar jag här i ett hus invarderat av vinterkräksjukan och en stukad tumme så jag inte ens kan trätta händerna ordentligt. Handspriten är min bäste vän.

Peace.