konfettikrig

Eftersom jag vägrade ringde mamma och bokade läkartid åt mig. Roligare kan man ju ha en fredagseftermiddag. Tydligen har min blodprovsfobi blivit större än min tandläkarskräck. Jag tvingade med mamsen in i rummet (efter två rymningsförsök) och började störtgråta när sköterskan plockade fram nålen. Evelina tjugo år. En timme senare fick jag papper på att jag är frisk. Värt. Blandat med all gråt känner jag mig som ett barn dagen före julafton. Imorgon är det dagen D. Och nej, det är inte ens då jag flyr landet. JAG ÄR EN VIDRIG MÄNNISKA (men jag älskar det)!

Peace.