konfettikrig

Ja, här kommer något så trivialt som en årskrönika om mitt eget år. Mest för jag själv ska försöka få lite klarhet i vad som hänt detta år som fått mig att kastas mellan hopp och förtvivlan på ett sällan skådat dramatiskt sätt. Vad som fått mig att ena dagen skratta tills magen krampar, när jag andra dagen gråtit mig till sömns. 

Januari. Jag började med att vara lite kär men vägrade erkänna det för något, och inte minst mig själv. Jag inbillade mig att jag själv kunde styra över mina känslor och när jag skulle sluta leka med tanken. Läste Jack och drömde om att fly till en stuga på Gotland. Lördagsnätterna spenderade jag i någon annans soffa med någon annans man.

Februari. Jag bröt mot regler och hoppades så innerligt på att någon annan än jag skulle få ta konsekvenserna. Jag kände mig fortfarande mer levande än krossad. Helgerna var våra och alldeles för fina för att spotta på. Jag sprang runt med mitt eget hjärta i handen men kände mig för levande för att stoppa tillbaka det. Ville chansa. Åkte till USA.

Mars. Spenderade större delen av månaden i USA. Började erkänna för mig själv att jag nog skulle få mitt hjärta krossat inom en snar framtid. Vägrade ändå släppa tanken på oss. Du vägrade låta mig göra det. Gav mig små, små löften. Idioter spred rykten och ett hat började växa inom mig.