konfettikrig

Det finns en bild på dig och mig. Jag brukar plåga mig själv med att titta på den ibland. Den är från den tiden då jag trodde jag visste vart jag hade dig. Från den tiden jag trodde du ville ha mig. Från den tiden du kunde se mig i ögonen och le ditt jävla leende och säga fina saker. Vi ser lite ut som nykära barn som inte vet att kärlek dödar. Några timmar senare låg vi under samma täcke och pratade om ingenting och skrattade åt livet. Men det är längesen nu. Bilden illustrerar en saga utan lyckligt slut. De flesta sagor i mitt liv tycks sakna ett lyckligt slut.