konfettikrig

Igår hade jag panik. Sådär så man bara vill explodera. Jag såg allt rasa framför mig. Igen. Jag såg misslyckandet. Jag såg allt jag ville ha sakta försvinna in i en dimma jag inte kunde ta mig igenom. Då är det bra att det finns alldeles för fina vänner. Som W. Vad skulle jag göra utan min partner och räddare i nöden?

Peace.