konfettikrig

Jag hostar tills jag spyr och funderar över när jag drog på mig denna förjävliga sjuka. Nyåret satta nog djupare spår än jag trodde. Till tonerna av Lisa Ekdahl av någon konstig anledning funderar jag över det gångna året. Jag fick lära mig av mina vänner att för de flesta var det ett riktigt skitår. Jag tror inte att det var det för mig. För en gångs skull. Jag tror att jag tog detta år i handen och ledde det dit jag ville. Det tog mig 18 år att våga greppa handen. Nu, under mitt 19 år på jordklotet, är det jag som stry skeppet. Eller? Om detta har varit ett så dåligt år för alla, hur kan det då ha varit bra för mig? Jag har ju trots allt levt sida vid sida med dem. Kan man då leva i två olika år? Min senaste förklaring är inbillning. Jag har gjort det förr och jag gör det igen. Jag älskar min övertalningsförmåga och mina färdigheter när det gäller att förgylla den mest förjävliga dagen med hjälp av enbart tanken.

Peace.